När vi lämnar Rom är vi inte på något sätt trötta på staden egentligen, men vägen kallar och färjeresan är redan bokad så vi måste ge oss av. På varje ställe vi kommit till hittills under resan har vi velat stanna en eller flera dagar extra, ett bra betyg på hur mycket vi har gillat platserna. Det känns som att 3 veckor inte är för kort tid för en resa, men att vi försöker få med mer än vi mäktar med.
Färjeöverfarten på 19 timmar visade sig bli ett av de bästa dygnen vi har genomlevt på hela resan. Vi hade vår egen hytt, med nära nog hotellkomfort om du frågar oss. Egen dusch, toalett och väldigt fräscht, så vi passade på att sova ut i 12 timmar. Peter och undertecknad drack en citron- och en mintslushie på soldäck, diskuterade livet en del och kollade in människorna som hängde runt uteserveringen och poolen. Medelhavet forsar kring båtens bog och vi mår väldigt bra.
I Barcelona kör folk inte som knähundar på steroider, stämningen är ganska tillbakalutad och jag får aldrig den där kaotiska känslan som genomsyrade Roms trafik. Stadens gator är begåvade med tydligt markerade filer och folk följer trafikreglerna i mångt och mycket. Framförallt parkerar ingen varken på trottoarer eller i körfiler. Heaven to me.
Vi blir vänner med en parkeringshusägare och hittar vårt hostel. Det är placerat någorlunda centralt, nära ett shoppingcentrum och runt 5 min från närmaste tunnelbanestation. Framförallt är det fyllt av en mängd människor i vår egen ålder, och det börjar kännas som att vi äntligen hittat rätt.
Festa.Turista.Bada.Prata.Tvätta. Det snurrar i min skalle.